23/9
Självtvivel. Är det inte underbart? Klarar jag det här? Vet jag vad jag gett mig in på? Jag vill inte misslyckas. Jag vill klara det här!
Första självtvivlet gäller min flytt nästa vecka. Hur i hela friden tänker jag? Det kommar aldrig gå. Jag kan inte bo själv. Jag vet inte hur man gör... Allt som måste ordnas. Jag glömmer säker hälften om inte mer. Kommer aldrig överleva det här. Klarar man hyra, mat, el, försäkringar, skola, jobb, fritidsaktiviteter och allt annat som hör till en tonåringsliv när man är 18? Jag är inte så säker...
Sen gäller det relationer. Allt var fine tills igår. Fast det här tvivlet är inget jag tror kommer hålla i sig. Men det tar nog ett tag innan det släpper. Jag gillar inte distans förhållanden. Visst, det är skönt att jag slipper det dåliga samvetet när jag aldrig har tid. Med allt som jag pysslar med så blir det inte alltid tillräkligt med tid över. Men det är ändå skönt att ha någon nära när allt skiter sig. Inte typ 20 mil bort dit man inte kan ta sig när man bara behöver den där kramen från den där personen...
Jaja, förutom mina små dippar i självförtroendet är livet rätt bra. Allt ligger rätt nu. Skönt det för då har jag tid med mina grubblerier och kan inte begrava mig i annat som jag vanligtvis gör. Jag måste ju lära mig att ta tag i mig själv någon gång...eller??
Första självtvivlet gäller min flytt nästa vecka. Hur i hela friden tänker jag? Det kommar aldrig gå. Jag kan inte bo själv. Jag vet inte hur man gör... Allt som måste ordnas. Jag glömmer säker hälften om inte mer. Kommer aldrig överleva det här. Klarar man hyra, mat, el, försäkringar, skola, jobb, fritidsaktiviteter och allt annat som hör till en tonåringsliv när man är 18? Jag är inte så säker...
Sen gäller det relationer. Allt var fine tills igår. Fast det här tvivlet är inget jag tror kommer hålla i sig. Men det tar nog ett tag innan det släpper. Jag gillar inte distans förhållanden. Visst, det är skönt att jag slipper det dåliga samvetet när jag aldrig har tid. Med allt som jag pysslar med så blir det inte alltid tillräkligt med tid över. Men det är ändå skönt att ha någon nära när allt skiter sig. Inte typ 20 mil bort dit man inte kan ta sig när man bara behöver den där kramen från den där personen...
Jaja, förutom mina små dippar i självförtroendet är livet rätt bra. Allt ligger rätt nu. Skönt det för då har jag tid med mina grubblerier och kan inte begrava mig i annat som jag vanligtvis gör. Jag måste ju lära mig att ta tag i mig själv någon gång...eller??
Kommentarer
Trackback
